Kända norska medium
Alla är mer eller mindre kända personer här i Sverige, men jag hade ingen aning om vem de var. Norsk litteratur är skriftlig och muntlig litteratur som ursprungligen har berättats på norska. Till den tidigaste norska litteraturen räknas runinskrifterna på Tunestenen , från Tune i Østfold. Att datera ristningen har varit svårt, men den antas ha tillkommit på talet e.
En senare inskription, från talet är Eggjastenen från Sogn.
Nasjonalmuseet i Norge
Båda inskriptionerna är huggna med runor ur den äldre runraden. Isländska handskrifter från och talen vittnar om en betydelsefull norsk, vikingatida litteratur.
Till epokens mest kända skalder hörde Brage Boddesson , även kallad Brage den gamle. Han levde troligen på första hälften av talet och ett stycke ur hans kväde Ranarsdrapa om jarlen Ragnar Lodbrok citerades av Snorre Sturlasson i dennes Edda. En annan vikingatida skald var Eyvindr Skáldaspillir. Eyvindr, som levde på talet , var på mödernet i rakt nedstigande led, släkt med Harald Hårfager.
Eyvindr var skald vid kung Håkon Adalsteinsfostres hird.
Norsk konst: En grundlig översikt och presentation av en mångfacetterad konstscen
Eyvindr skrev sitt mest omtalade skaldestycken, Hákonamál, sedan kungen avlidit efter slaget på Stord Dikten hyllade Håkons tapperhet och hur kungen ankom till Valhall och dennes möte med självaste Oden. Eyvindr har ansetts som en mindre originell diktare sedan påfallande likheter mellan hans egen dikt och andra skaldestycken fastslogs redan av Snorre Sturlasson.
Tillnamnet Skáldaspillir av spilla, att föröda anknyter just till denna påstådda brist på originalitet. Till vikingatidens yppersta norska litteratur räknas eddadiktningen. Denna diktning är känd huvudsakligen genom den isländska handskriften Codex Regius. Eddadikterna tros ha tillkommit i västra Norge samt på Island mellan och talet. Det finns tre huvudkategorier eddadikter:.
Metriskt dominerade versmåtten drottkvätt , ljodahattr och fornyrdislag den norska, lyriska litteraturen från vikingatiden till talet. Med övergången till kristendomen cirka år upphörde stort sett den norska hirdskaldetraditionen. På talet uppstod på nytt gynnsamma förhållanden för litteratur runt kung Sverre Sigurdssons hov. Dit tillreste isländska skalder som skrev krönikor över norska regenter.
Under Håkon Håkonssons regeringstid förekom riddardiktning. Redan under talet hade en europeiskinspirerad balladdiktning etablerat sig i Norge. Dock nedtecknades inga norska medeltida ballader i sin samtid. Klassikern Konungs skuggsjá Kungaspegel är en milstolpe i norsk litteraturhistoria. Verket skrevs som en lärobok i prinsuppfostran, nämligen till Magnus Lagaböters söner.
Ingen namngiven författare har kunnat knytas till Konungs skuggsjá, men texten återspeglar ett vitt spektra av kunskaper: om teologi och astronomi, om litteratur. Texten berättar att jorden är rund och att det lever folk på andra sidan jordklotet. Berättelsen är utformad i dialogform där en son ställer frågor till sin far som sedan undervisar i skilda ämnen: angående praktiska och moraliska råd angående handel, hur man för sig i finare sammanhang samt hur man för krig.
Ett annat medeltida skaldestycke var Solsången ; denna anses vara från talet. Den grönländska sången om Atle skrevs av norrmän som bodde på Grönland. Ursprungsförfattaren är dock okänd. Under föreningen med Danmark lämnade Norge väsentliga bidrag till den för bägge länderna gemensamma litteraturen, men ingen av de norskfödda författarna kände sig som företrädare för en annan nationalitet, utan alla var och räknade sig som danska.
I mitten av talet, då den norska litteraturen fick ett uppsving, hade danskan nått en dominerande ställning som litteraturspråk i Norge, allteftersom det danska kulturella och politiska inflytandet gjorde sig gällande. Den språkliga utvecklingen kan avläsas i en rad norska talsskildringar: bland annat i Hamarkrönikan , Absalon Pederssøn Beyers skrift Om Norigs Riges samt i texter av Peder Claussøn Friis.
Barockens svulstighet och frodighet hade några få språkrör i Norge under talet. De flesta av dessa hade nära anknytning till kyrkan. Det gällde den originelle och provisielle Petter Dass Utbildad i Bergen och Köpenhamn förknippas hans namn idag ändå blott med den norra landsänden där han var präst, i Alstahaug , de arton sista åren av sitt liv.
Dass skildrade nordnorskt folkliv, landskapet och landsändens klimat i ett par dikter - Den nordske Dale-viise och Nordlands Trompet. Nordlands Trompet utgavs , postumt, och överhuvudtaget trycktes få av Dass texter under diktarens kända livstid.