Husdjursraser lantraser
Denna broschyr upptar samtliga svenska husdjursraser inom lantbruket, såväl våra egentliga produktionsraser som äldre, mer oförädlade s.k. Gamla lantraser har ett stort genetiskt värde eftersom de anpassat sig till miljön de lever i och ofta är resistenta mot regionens parasiter och sjukdomar, men många av dem är hotade. Flera av lantraserna har uppmärksammats sent och räddats i sista sekund.
Antalet djur inom vissa raser är därför lågt. Utrotningshotade lantraser på Skansen innefattar till exempel fjällnära ko , jämtget , skånegås , svensk gul anka , ölandsk dvärghöna och linderödssvin. Biologisk mångfald är inte bara vilda djur och växter, utan omfattar också till exempel lantraser av husdjur och odlad mångfald. De svenska lantraserna är en viktig del av den biologiska mångfalden, dels genom att de själva utgör en viktig genetisk resurs, dels genom att deras förmåga att livnära sig på magert bete, till exempel skogsbete och magra ängar, kan främja en biologisk mångfald av växter och djur i skog och mark.
Läs mer hos Centrum för biologisk mångfald, SLU. Lantraser är populationer av husdjur som levt så länge i samma område att de anpassat sig till den lokala miljön och dess specifika förutsättningar. Djuren har med andra ord blivit experter på att leva på en viss plats och anpassat sig efter påverkan som klimat, landskapets förutsättningar, sjukdomar och skötsel- och fodervanor.
Historiskt var ofta hårda förhållanden som ställde speciella krav på djuren, det har bidragit till att lantraserna är duktiga på att klara sig på en liten fodertillgång. Djuren är ofta rörliga och duktiga på att hitta sin egen mat, vilket gör dem till bra betesdjur. Lantraserna är mindre och producerar inte lika mycket kött eller mjölk som djuren i dagens intensiva jordbruk.
Det har bidragit till att lantraserna ses som oekonomiska och successivt har raserna minskat i antal. Men lika lite som lantraserna passar in i det moderna jordbruket lika bra passar de på fäbodar, naturreservat eller i andra miljöer där produktionsegenskaperna inte kommer i första rummet. Det finns många skäl till att bevara äldre typer av husdjur som inte längre kan konkurrera i modernt lantbruk.
Ett av de främsta skälen är att Sverige skrivit under konventionen om biologisk mångfald. Här ingår allt levande, deras gener och miljöer och således också äldre typer av husdjursraser. Varje land har sina egna husdjursresurser och är ansvariga för att bevara dessa.
Lantraserna – en del av den biologiska mångfalden
Ett starkt annat skäl till att ha stor mångfald många raser är att säkra framtida eventuella behov. Om produktionsförutsättningar och klimatet ändras behövs kanske återigen härdigare djur som klarar sig på mindre resurser. Lantraser är också en del av vårt levande kulturarv och deras unika genkombination är lika mycket värd att bevara som gamla byggnader och konstföremål.
Lantraserna vittnar om våra förfäders hårda förhållanden och krav på djur som klarade att försörja sig och producera under dessa mycket torftiga förutsättningar.
Svenska lantraser
Betesdjuren bland lantraser passar också mycket bra som naturvårdare. Idag är det omöjligt att veta vilka djur som kan behövas i framtiden. Lantraser har egenskaper som under lång tid anpassat sig till den unika svenska landsbygden och är därför viktiga att bevara. Precis som de byggnader, miljöer och växter som Skansen arbetar med att bevara så är lantraserna också en del av vårt svenska kulturarv.
Lantraserna var oerhört viktiga för människorna på landsbygden förr i tiden och har varit med och skapat det unika odlingslandskapet som finns i många delar av Sverige. Den genetiska mångfald som våra lantbruksdjur bär på är ovärderlig. De lantrasdjur som ursprungligen använts i det nordiska lantbruket har anpassat sig till vårt klimat och våra förhållanden under tusentals år.
De lantraser i Sverige som har genbank, härstammar från grupper av djur som funnits kvar, ofta i avlägsna bygder. Man har efter intervjuer, jämförelser med gamla foton, efterforskning eller på annat sätt konstaterat att de är av äldre typ och har liten eller ingen känd inkorsning av utländska raser. Det är tack vare enskilda djurägare och de rasbevarande föreningarna som det finns några lantraser kvar att bevara.
De lantrasbevarande föreningarna är ideella organisationer, till exempel Svenska lanthönsklubben, som bedriver kontroll av djurens härstamning och för register över djuren i genbanken. Varje förening har en avelsplan som är godkänd av ansvarsmyndigheten Jordbruksverket. Se och göra Djuren Svenska lantraser. Svenska lantraser Gamla lantraser har ett stort genetiskt värde eftersom de anpassat sig till miljön de lever i och ofta är resistenta mot regionens parasiter och sjukdomar, men många av dem är hotade.
En viktig del av den biologiska mångfalden Biologisk mångfald är inte bara vilda djur och växter, utan omfattar också till exempel lantraser av husdjur och odlad mångfald. Lantraserna minskar i antal Lantraserna är mindre och producerar inte lika mycket kött eller mjölk som djuren i dagens intensiva jordbruk. Varför ska vi bevara lantraser?
Betesdjuren bland lantraser passar också mycket bra som naturvårdare Om lantraserna försvinner förlorar vi en viktig genresurs.
Läs mer. Genbanker för bevarande Den genetiska mångfald som våra lantbruksdjur bär på är ovärderlig. Svenska lantraser på Skansen. Fjällnära ko. Nordsvensk brukshäst.