Varför pratar vi svenska i finland
Vi har vant oss vid att det är så här, nu kan du även mitt på ljusa dagen råka illa ut om du pratar svenska på stan och fel person hör det. Finlandssvenska finska : suomenruotsi är en överregional varietet av svenska som är karakteristisk för finlandssvenskar och som kännetecknas av vissa finländska särdrag. De finlandssvenska dialekterna tillhör gruppen östsvenska mål till vilken även estlandssvenska hör.
Svenska är ett av Finlands två nationalspråk , och det enda officiella språket på Åland. Frågan huruvida åländskan bör räknas som finlandssvenska är något kontroversiell, bland annat eftersom åländskan kan anses vara närmare besläktad med uppländskan än med de svenska dialekterna i Fasta Finland. Enligt finländsk folkbokföring [ 2 ] var svenska modersmål för 26 ålänningar 86,8 procent av befolkningen och invånare i övriga Finland 4,8 procent av befolkningen , huvudsakligen i landskapen Nyland , Egentliga Finland och Österbotten.
Från finlandssvenskt håll kan det ibland med eftertryck påpekas att i runda tal finlandssvenskar under talet invandrat till Sverige, och att siffror för språkgruppens storlek rätteligen borde omfatta också dessa sverigefinlandssvenskar. Statistiken visar vilka som i folkbokföringen anger svenska som sitt modersmål. Eftersom denna bokföring inte ger något utrymme för tvåspråkighet framstår gränsen mellan finnar finskspråkiga finländare och finlandssvenskar svenskspråkiga finländare som skarp.
Det är den inte i verkligheten. Fast finlandssvenska måste definieras snävt, som den svenska som talas som modersmål av finländare, omfattar den svenska som talas i Finland också ett stort antal nominellt finskspråkiga som genom giftermål, familjebakgrund en finlandssvensk förälder , utbildning, yrkesverksamhet eller en bakgrund som sverigefinnar talar svenska dagligen och flytande.
Medan den förstnämnda, snävt finlandssvenska språkgruppen på grund av utvandring med mera blivit mindre under talet har den senare, tvåspråkiga gruppen blivit avsevärt större undersökningar på talet har räknat till 40 tvåspråkiga familjer. Andelen tvåspråkiga barn som registreras som svenskspråkiga har varierat över tiden, och den är avsevärt lägre än benägenheten att placera barnen i svensk skola.
På motsvarande sätt varierar kunskaperna i finska starkt hos dagens finlandssvenskar, av vilka många gör grundläggande misstag i sitt finska språkbruk. Finland var från kungamaktens uppkomst i mitten av talet en del av Sverige, men förlorades till Ryssland Svenska upphörde att vara det enda administrativa språket först enligt en lag antagen redan , varefter dess dominans som kultur- och bildningsspråk avtog steg för steg fram till Finlands självständighet Detta återtåg beskrivs som finska språkstriden.
Efter en utbildningsreform på talet är både svenska och finska obligatoriska skolämnen på fastlandet. Fram till var båda obligatoriska för studentexamen ; numera är provet i modersmål det enda obligatoriska i studentexamen och provet i " det andra inhemska språket " svenska för finskspråkiga, finska för svenskspråkiga därmed frivilligt. Uttal, prosodi , ett antal ord och ett fåtal egenheter i grammatiken skiljer finlandssvenskan från rikssvenskan.
Uttalsskillnaderna är mest märkbara, men de är inte mycket större än skillnaderna mellan svenska talad i Lund , Uppsala , Göteborg eller Umeå.
Flertalet svenska dialekter i Finland har kvar fornspråkets kvantitetsförhållanden, nämligen kort vokal framför kort och lång dubbel konsonant samt även lång vokal framför kort och lång dubbel konsonant [ 6 ]. Det är bakgrunden till att finlandssvenskarna talar med sin karakteristiska prosodi språkmelodi. Folk i Finlands större städer talar ofta en utjämnad svenska högsvenska som till ordförrådet är mycket lik rikssvenskan.
Den finlandssvenska historien
Däremot har folk från gamla svenskbygder ofta en arkaisk och ibland svårförståelig dialekt som modersmål. Svenskan i Finland har historiskt inte varit särskilt påverkad av finskan. De gamla svenskbygderna har varit mycket isolerade i hundratals år, och ytterst få finska ord finns i de gamla dialekterna. De gamla dialekterna har bevarat mycket gamla svenska ord och uttryck samt gamla eller ursprungliga betydelser av svenska ord.
Den bildade finlandssvenskan "högsvenskan" har dock alltid varit mera påverkad av finska än de isolerade lantliga dialekterna, men också av andra språk såsom ryska , tyska , latin och franska. Finskans påverkan på högsvenskan märks snarare i prosodin i södra Finland, medan den österbottniska högsvenskan har en helt annan prosodi. Vardaglig och ungdomlig finlandssvenska i de finskdominerade områdena står under stark påverkan från finskan och i någon mån engelskan , vilket märks bland annat i otaliga ordlån eller snarare kodbyten : "har du kännykkä?
Det finns även exempel på förfinskningar av svenska ord som sedan lånats "tillbaka" av finlandssvenskarna: Ordet "valborg" har kommit att heta "Vappu" på finska, därefter har finlandssvenskarna börjat säga "Glada vappen! De engelska ord som används i finlandssvenskan, men inte i rikssvenskan, kan vanligen tolkas som finska lån, därför att det då är frågan om sådana anglicismer som tagits upp i det finska talspråket.
Bisnes för "affärslivet" är ett gammalt och inarbetat ord i finskan; likaså har finskan lånat in pointti i betydelsen "poäng en med en historia ", vilket sedan gett upphov till det finlandssvenska talspråksordet point, -en uttal: påjnt : att missa pointen i stället för "att missa poängen", jämför finskans missata pointti. Det finns även engelska uttryck som översatts till finska uttryck, och från finskan vidare till finlandssvenskan.
Vidare säger finlandssvenskarna ofta "Trevligt veckoslut! Att säga att finlandssvenskan har mer engelska lån än rikssvenskan är dock inkorrekt, det är bara ofta frågan om olika lånord.
About cookies
Det är ett vanligt missförstånd särskilt bland rikssvenskar att den finlandssvenska högsvenskan bara är "en finsk brytning av svenska"; detta stärks ofta av att då finskspråkiga finländare talar svenska klingar det i rikssvenska öron likt finlandssvenskarnas modersmål. Därmed föds ofta missförståndet att finlandssvenskarna påverkats av det finska uttalet. Men situationen är ofta den motsatta [ källa behövs ] : finnar uttalar sin inlärda svenska som finlandssvenska eftersom det är den varianten av svenska de lärt sig i skolan och som de hör från finlandssvenskar i sin omgivning.
Till skillnad från finlandssvenskar har personer med finska som modersmål ofta problem med vissa ljud i såväl finlandssvenskan som rikssvenskan u -, y -, ö -, sje - och tje -ljud och med uddljudande konsonantgrupper. Vissa finlandssvenska dialekter, till exempel i Österbotten, använder främre sje-ljudet medan till exempel uppländska använder mellersta sje-ljudet; jämför exempelvis ordet "sju".
Detta är dock i likhet med de nordligaste norrländska målen , exempelvis dialekter i Västerbotten , så samma spännvidd finns även inom års svenska gränser. Det finlandssvenska högsvenska uttalet baseras, som i många andra språk, på huvudstadsregionens dialekt, men säkerligen i lika hög grad på ett högreståndsuttal som inte är specifikt förankrat i någon region.
Att huvudstaden flyttades från Åbo till Helsingfors har förmodligen också haft en viss utjämnande effekt.