Vad kostar en irländsk varghund
- För det första, hur mycket kan en valp kosta? Att till en början välja denna ras kräver dock lite eftertanke då det blir en "gigant". Varghunds valpen är en liten bäbis i en stor kropp. Då den växer mycket och fort ser inte folk runt om en att det är en bäbis man kommer med utan dom tror att det är en "halv klar" hund.
Irländsk Varghund
Varg valpen är som alla valpar över lag, pigg, glad, nyfiken och busig. Men det gäller att visa från början vem som bestämmer så man inte har en hund som " tar över". Jag börjar redan från hemkomsten att träna på hit och sitt. Visa att jag är ledaren. Att bara få gosa om och sova en stund med sin valp gör att man kommer den nära och få ett starkt band. Varghunden är väldigt flockrelaterad till sina nära.
Det är familjen som går först, andra får komma fram men " familjen" är den som gäller. Från en födselvikt på g skall varghunden bli en vuxen hund på kg. Den mesta tillväxten sker vid det första halvåret och pågår till ca års ålder. Könsmognaden brukar inträffa vid månaders ålder så det är en väldigt lång tid som man har valp. De första 18 månaderna ökar valpen ca kg i vikt och upp mot 70 cm i höjd.
Först vid års ålder brukar hunden vara färdig utvecklad både fysiskt och psykist.
De kontinentala kelterna hade en vinthund som troligtvis härstammade från de greyhounds som finns avbildade på egyptiska målningar. De irländska kelterna var liksom sina kontinentala kusiner intresserade av att föda upp storvuxna jakthundar. Dessa stora irländska jakthundar kunde ha slät eller sträv päls men på senare tid kom de strävhåriga att dominera, kanske pga det irländska klimatet.
Det första skriftliga omnärnnadet av dessa jakthundar författades av en romersk konsulår e Kr men hundarna var redan etablerade på Irland under det första århundradet e Kr, när Setanta ändrade sitt namn till Cu-Chulainn Culanns jakthund. I skriften omnämns Uisneach talet som tar med sig hundar vid flykten till Skottland. Utan tvivel utgjorde de irländska jakthundarna ursprunget till den skotska hjorthunden.
Irländska varghundspar var uppskattade som gåvor bl a av de europeiska och skandinaviska kungahusen frän medeltiden och fram till talet. På ltalet krävdes att varje grevskap på Irland hade vardera 24varghundar för att skydda böndernas fårhjordar från att dödas av vargar. Det Cromwellska förbudet att exportera irländska varghundar bidrog till att bevara rasen under en tid men med vargens gradvisa utrotning och en kontinuerlig efterfrågan från utlandet reducerades vid slutet av talet antalet irländska varghundar på Irland nästan till gränsen för utrotning.
Intresset för rasen återuppstod i samband med den nyvaknade irländska patriotismen mot slutet av talet. Irländsk varghund blev en levande symbol för irländsk kultur och det keltiska förflutna.
Irländsk varghund – en av världens största hundraser
Det var vid denna tid som en beslutsam entusiast, kapten G A Graham, införskaffade några av de få kvarvarande jakthundar av varghundstyp som fanns på Irland. Med tillskott av i hjorthundsblod och tillfälliga utkorsningar med borzoi och grand danois fick han fram en hundtyp som förblev stabil i generationer. Resultaten accepterades enhälligt som det verkliga återuppståendet av rasen.
Irländska kennelklubben inrättade en klass för irländsk varghund vid sin utställning i april och en klubb bildades Irländsk varghund åtnjuter nu ännu en gång något av den berömmelse som rasen hade på medeltiden. Numera ägs och föds varghundar upp i ett ganska stort antal utanför Irland. Fram till slutet av talet användes irländsk varghund på Irland för jakt på varg och hjort.
Den användes också för jakt på de vargar som hemsökte stora delar av Europa. Den skall dock ha mer tyngd och massa än hjorthunden, som den annars typmässigt skall likna. Den skall vara mycket stor och respektingivande, mycket muskulös och kraftigt men ändå elegant byggd. Rörelserna skall vara fria och aktiva, huvudet skall bäras högt med god halsresning och svansen skall bäras i en mjuk båge uppåt med lätt böjd svansspets.
Irländsk varghund skall vara mycket storvuxen, vilket inkluderar såväl mankhöjd som proportionerlig kroppslängd. Den genomsnittliga mankhöjden för hanhund skall vara 86 cm och en rastypisk irländsk varghund skall utstråla kraft, vitalitet, mod och harmoni. Huvudet skall vara långt, jämnt och högburet. Ögonbrynsbågarna skall vara mycket lätt framträdande och pannfåran mellan ögonen skall vara mycket grund.
Skallen skall inte vara för bred. Nospartiet skall vara långt och måttligt avsmalnande. Saxbett skall eftersträvas men tångbett accepteras. Öronen skall vara små rosenöron, som hos greyhound.